Netflix gör originalserier, den mest kända är ju House of Cards som blivit en rejäl succé och som jag gillar väldigt mycket. Det kommer för övrigt en ny säsong av den under året.
Även The Killing är väldigt välbekant och riktigt bra.
En mindre bra originalserie från Netflix är From Dusk till Dawn. Titeln är identisk med Robert Rodriguez action-vampyr-rökare från 1996 och det är mycket riktigt Rodriguez som är inblandad i tv-serien också. Tyvärr är det en identisk historia som berättas, vad som under 108 minuter utspelas i en film dras ut till 10 avsnitt á 45 minuter utan att lägga till eller dra ifrån storymässigt och det blir stundtals plågsamt. Som att berätta samma historia i slowmotion och med sämre skådespelare på köpet. Om du är fullständigt besatt av From Dusk till Dawn kan det vara en idé att se den, annars inte.
Förutom Netflix egna serier är tjänsten en outtömlig källa av tv-serier i allmänhet. Här finns hela Vänner, Lewis (uppföljaren till Kommissarie Morse), Firefly, Broadchurch och många avsnitt av Dr. Who, Ripper Street, Defiance, Whitechapel, Torchwood, Spooks och många, många andra.
Whitechapel är en av de jag sett från början till slut. Den tar avstamp i Jack the Ripper, en ny seriemördare härjar i Whitechapel och han imiterar den gamle uppskärarens mord till punkt och pricks. Serien tar sig igenom första säsongen fint med jakten på den nya uppskäraren och trevar sedan in lite på gangstermytos för att till slut kocentrera sig på historiska paralleller mellan gamla och nya mord med ett stänk av det övernaturliga. Serien lever och dör med sina skådespelare som är bra. Gillar du seriemördarjakt kan det vara en serie för dig.
Serien finns i sin helhet på Netflix då den är nedlagd.
En annan serie jag fastnat för är Crossing Lines, ärligt talat mest för att den är filmad i Europa. ICC, internationella brottsdomstolen, som uppstod i samband med att ICTYs arbete varvat ner och man insett att det behövs en institution som åtalar och dömer i mål som gäller brott mot mänskligheten, brott mot krigslagar, etnisk rensning och andra svåra folkrättsbrott får i serien en operativ verksamhet, ett gäng "super-snutar", som med domstolen i ryggen glider runt i Europa och utreder brott som begås över länders gränser. Med tanke på att vi har både Interpol och Europol kan man tycka att det kanske är lite magstarkt med en polismyndighet till som kan fladdra omkring men låt gå.
Förutom affischnamnen William Fichtner (Prison Break, Entourage, Black Hawk Down, Armageddon, Kontakt) och Donald Sutherland är skådespelarna européer men alla pratar engelska - även invånarna i stater som Tyskland och Belgien vardagskonverserar på engelska. Något man helt enkelt får svälja.
Första säsongen går mycket ut på att reda ut personliga relationer och de olika karaktärernas bakgrundshistorier och vi introduceras till en superskurk, Genovese, som sedermera gör en snopet kort comeback i andra säsongen där Carrie-Anne Moss (The Matrix) dyker upp i en biroll när teamet är på en kort sejour i New York.
Jag är inte igenom hela andra säsongen ännu men den har hittat en säkrare ton, actionscenerna är fläskigare, de europeiska exteriörerna snyggare och berättelserna intressantare samtidigt som de håller ihop sitt universum med referenser till saker som hände i första säsongen. Tv-formatet är pratigare än att se på action- eller polis-filmer men gillar man det kan jag rekommendera serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar