Sömnlöst

I slutet av 90-talet såg sajten dvdforum.nu dagens ljus och en bit in på 10-talet försvann den sista inkarnationen, filmforum.se, in i dimman.

När sajten var ung skrev jag en hel del recensioner där och jag tänkte plocka fram några av dem framöver. Länkarna i originalrecensionen är borttagna då sajterna sedan länge försvunnit.

Här är min recension av Dario Argento's Sleepless, och ja, jag har köpt soundtracket på CD:

Non Ho Sonno (Sleepless)
Så var då äntligen Dario Argento tillbaka med en bra film efter ett par magra år med filmer som ingen egentligen vill kännas vid och med det absoluta bottennappet nu bakom sig (Phantom of the Opera).

Non Ho Sonno (I can´t sleep eller Sleepless, alltså Sömnlös) är en återgång till den rena giallon ala Tenebre. Och det är ju en genre där Argento vet vad som gäller och han levererar även här.

Max Von Sydow spelar en pensionerad detektiv som för 17 år sen löste en serie mord utförda av ´Dvärgmördaren´. Dvärgmördaren var i själva verket en författare som blev knäpp av de historier han skrev och började utföra morden i dem. Han hittades död, skjuten i huvudet och morden upphörde, tills nu. Någon har plockat upp handsken och fortsätter obönhörligen utföra mord enligt en bizarr barnvisa med djur som motiv. Mördaren lämnar kvar en pappfigur föreställande ett djur (olika varje gång) vid sina offer.

Jag måste säga att jag, trots träning, inte visste vem mördaren var förrän i absoluta slutminuten. Det är på känt Argentomaner en skön räcka blodiga mord och som vanligt finns det några som sticker ut. Det osköna mordet med engelskt horn (oboe?) ser verkligt bestialiskt ut. Ett mord ser lite taskigt ut på grund av kvaliteten på specialeffekten (ett avhugget huvud som ser mer än lovligt fejkat ut). Annars serverar Sergio Stivaletti specialeffekter som är verkligt otäcka, blodiga och trovärdiga.

Den som gör bäst i från sig i filmen är Max Von Sydow, hans milda pensionerade polis står i bjärt kontrast mot den moderna polisens metoder och man får känslan att Argento kanske är teknikfientlig innerst inne. Det var faktiskt kul att se Von Sydow i en Argento-film bara för känslan.

Det är snyggt filmat, vackert foto, redigeringen är klassisk Argento. Långa kameraåkningar och snabba chockerande klipp således. Inga överraskningar på den fronten men varför ändra på ett koncept som fungerar såhär bra?

Som sagt är det kul att Argento återvänder till form, jag placerar filmen i vad jag brukar kalla ´Inferno-spannet´, filmerna som inte är på topp men som inte desto mindre är intressanta. Det är alltså inte fråga om ett nytt mästerverk utan snarare om gott hantverk. Men det räcker som tur är ganska långt.


BILD
Bilden är i anamorfisk widescreen och i 1.77:1. Överföringen och skicket på filmen är det bästa jag nånsin sett på ett Argentosläpp. Tung färgskala med djupa färger utan blödning. Några få gånger syns fläckar men det är väldigt sällsynt.


LJUD
Man har glädjande nog massor av val när det gäller ljud och de jag hört låter bra. Det italienska ljudspåret har definitivt mer tryck än det engelska så man får skruva upp rätt bra när man har det engelska. Den direktionella mixen är omfattande och djup. DTS-ljudspåret har jag tyvärr inte kunnat lyssna på (min DVD saknar DTS-stöd). När man ser filmen med italienskt ljudspår verkar allt otroligt dubbat men med det engelska ljudspåret ser det ut ´som vanligt´ när det gäller italienska filmer: lite off men knappt märkbart. Den engelska texten följer inte vad som sägs på det engelska ljudspåret utan jag gissar att det är det italienska ljudspåret som översatts.

Goblin är också tillbaka och de har levererat ännu ett bra soundtrack till en Argentofilm. Jag kommer definitivt köpa soundtracket till filmen.


ÖVRIGT
Trailern följer med och en bakomfilm ligger också med. Båda är enbart på italienska.

Bakomfilmen är 15 minuter lång och har 2-kanaligt ljud. Man får följa Argento på inspelningen och han pratar på men tyvärr helt obegripligt för mig som inte kan italienska, det följs upp av några av filmens stjärnor som även de naturligtvis pratar italienska. Hela bakomfilmen är i 4:3 och verkar rätt så heltäckande, det är inte bara PR-fluff som så många bakomfilmer idag. Jag får rekommendera att ni inte tittar på den innan ni ser filmen även om ni inte kan italienska eftersom den mot slutet innehåller spoilers.

Trailern är 1min 22 sek och är intressant utan att ge bort för mycket. Kan ses innan filmen.

Annat extramaterial är:
Cast Artistico leder till en sida med skådespelarna i filmen och det är biografi och filmografi, på italienska naturligtvis.
Cast tecnico, här listas regissör, producent, fotograf och andra som är bakom kamerorna.

Inlaykortet listar de 24 kapitel filmen är indelad i.


Vem ska köpa disken? Alla skräckfilmsfans och i synnerhet Argento-fans. Det här är bättre än det mesta som strömmar ut från USA i skräckfilmsväg och en klar indikation på att Argento äntligen hamnat på rätt köl igen. Hans nästa film kan bli kanon!

Filmes officiella site finns här.

Gamla synder

I slutet av 90-talet såg sajten dvdforum.nu dagens ljus och en bit in på 10-talet försvann den sista inkarnationen, filmforum.se, in i dimman. En del av de gamla forumrävarna från dvdforum.nu kan numera hittas på FilmFenix.

När sajten var ung skrev jag en hel del recensioner där och jag tänkte plocka fram några av dem framöver. Länkarna i originalrecensionen är borttagna då sajterna sedan länge försvunnit.

Här är min recension av Dario Argento's häpnadsväckande film Tenebre / Tenebrae / Unsane / Shadows:
Tenebre
Av Argentos alla filmer är det här min absoluta favorit.

´The impulse had become irresistable. There was only one answer to the fury that tortured him and so he committed his first act of murder. He had broken the most deeprooted taboo and found not guilt, not anxiety or fear but freedom. Every humiliation which stood in his way could be swept away by the simple act of annihilation: Murder.´ Raderna läses upp ur Peter Neals senaste bok ´Tenebrae´ av en behandskad figur varpå boken kastas på en öppen brasa och förtexterna rullar igång.

Tenebre är igång!

Peter Neal är en författare som skriver giallos (alltså ett mordmysterie, namnet kommer av färgen på omslagen på den typen av böcker i Italien; gul), hans senaste bok ´Tenebrae´ är en internationell bestseller. Genom filmen får vi följa Peter på en promotionturne för sin bok, en turne som kantas av blodiga mord.

Någon eller några genomför mord som finns beskrivna i ´Tenebrae´ med närmast ritualistisk precision och lämnar sidor ur boken i offrens gapande mun. Han tar även bilder av sina offer...

Då och då dyker det upp drömsekvenser som tagna tillsammans bildar fundamentet till en mycket störd persons psyke. En person vars trauma över bortstötandet från en kvinna (här spelar Argento publiken ett spratt eftersom rollen spelas av en i Italien känd transvestit) visar sig vara dödlig ammunition i kampen mot samtliga kvinnor (och en del män) på jordklotet.

Återigen behandlas utanförskapet av Argento men den här gången från mördarens synvinkel och inte som i Phenomena eller Suspiria utifrån hjältefigurens.

En annan Argento-klassiker är att polisen trots stora vedermödor visar sig vara effektlösa (en alternativ tolkning är ´impotenta´).

I motsats till Suspiria och Inferno jobbar Argento i Tenebre med en mycket ljus färgskala utan kulört belysning som ser avsiktligt artificiell och ´magisk´ ut. Det är ju också den stora skillanden mellan de nämnda filmern, Suspiria och Inferno tar upp det övernaturliga medan Tenebre är en ren Giallo utan övernaturliga inslag. Många av morden i filmen sker i fullt ljus och de är gradvis blodigare genom hela filmen för att den sista kvarten explodera i formliga fontäner av röd sås med några av de mest spektakulära mord som någonsin filmats.

Många av morden i filmen har uppnåt klassisk, ja legendarisk, status. Framförallt armkapningen och knivmordet på öppen gata är scener som dyker upp i minnet när man tänker på filmen. En annan klassiker i filmen är filmningen med kran, nuförtiden är såna tilltag vanliga men det var det inte när filmen gjordes (då fanns det bara 2 såna kameror i världen). Här används greppet mycket skickligt för att ge en voyeuristisk insyn i ett lesbiskt pars liv, olycksbådande och inträngande vet vi hela tiden att något kommer hända snart (och vi blir naturligtvis inte besvikna). På kommentarsspåret säger Argento att han gillar sekvensen mycket (det gör vi, hans fans, också) och chockar oss med uppgiften att filmens finansiär bönföll honom att klippa bort den. Lyckligtvis lydde Argento inte och såhär i backspegeln vet vi ju att det var rätt val.

John Saxon som medverkat i bl.a. Terror på Elm Street-filmerna dyker upp i en biroll som Peter Neals agent och han gör som vanligt bra ifrån sig. Daria Nicolodi är förstås också med och även hon är i toppform.

Bara för att detta är min favoritfilm av Argento ska ni ju veta att han gjort flera filmer som kommer väldigt nära. Phenomena är en sån ochDeep Red en annan som också är väldigt, väldigt bra. Innan Argentos dalande form började med Trauma (1993) var hans filmer alltid ett tillfälle för skräckvänner att fira. Hans senaste film Non Ho Sonno (I cant sleep, Sleepless) är som tur är en återkomst som heter duga.

Detta är alltså, enligt mig, en av 80-talets verkliga skräckdelikatesser precis som Phenomena fast med skillnaden att den här är ett strå vassare.


BILD
Bilden är mycket bra, NTSC, och i OAR men den är inte anamorfisk. Färgerna är rätt avvägda och det syns väldigt lite av smuts och fläckar på filmen. Anchorbay tog sig besväret att lappa ihop filmen från olika kopior för att få en så bra master som möjligt. Tyvärr saknas det åtminstone en kort sekvens i filmen. Ett mord saknar några knivstick.


LJUD
Anchorbay Entertainment har gett filmen en ny 5.1-mix av det engelska ljudspåret och speciellt Goblins underbara musik har fått en rejäl ansiktslyftning men det finns gott om andra direktionella effekter. Vill man höra Argentos röst ska man slå på det italienska ljudspåret under inledningen av filmen, det är han själv som läser ur boken. Nu finns han även på kommentarsspåret förstås men hans engelska är inte så bra om man säger så.


EXTRAMATERIAL
Ett kommentarsspår med Argento (regissör), Claudio Simonetti (musik, en av musikerna i Goblin) och journalisten Loris Curci finns med. Loris försöker coacha men ofta missförstår de och pratar förbi varandra tyvärr. Trots det får man ut en hel del vettig information och massor av smaskig trivia om filmen.

Trailern (3min 14sek) är även den i OAR och har 1-kanaligt engelskt Dolby Digital-ljud. Man kan se trailern innan man ser filmen utan att det förstör.

Under Talent Bios kan man se information om Dario Argento, Claudio Argento, Claudio Simonetti, Anthony Franciosa, John Saxon, Daria Nicolodi, Giuliano Gemma och Eva Robbins.

2 Bakomfilmer följer med. Den första ´Special Camera Equipment´ (4min 27 sek) förklarar hur en av filmens mest kända sekvenser är gjord (kransekvensen alltså). ´Sound Effects´ (2min 6sek) visar hur ljudteknikerna hugger knivar i köttbitar för att få fram det där rättaljudet. Creepy.

Alternative End Credits (2min 16sek) finns också med. Det är samma slut som filmen vanligtvis har men med en låt av Kim Wilde på soundtracket istället för Goblin! På kommentarsspåret till filmen blir herrar Argento och Simonetti rejält paffa när de hör musiken i filmen men vi som tittar på disken förstår inte varför eftersom det är rätt musik där. Vi förstår när vi ser och hör den här sekvensen istället. Man undrar verkligen vad det är för pajas som bytt ut musiken.


ÖVRIGT
Precis som Motorsågsmassakern är det här en film jag verkligen älskar och jag ser den gärna om och om igen. Snyggt foto, intressant story och spektakulära mordscener bidrar till det höga betyget. Och precis som Motorsågsmassakern känns min hyllning för liten i sammanhanget.

Filmen är också känd som:
Shadow (Japan)
Sotto gli occhi dellassassino
Tenebrae
Unsane, Amerikansk titel med 10 minuter bortklippt.

Skräckvänner över hela världen och inte minst i Sverige ska skaffa den här filmen och den här disken är inte fy skam. Förutom detaljen att den inte är anamorfisk är det inte många fel. Den absolut bästa filmen Argento gjort och kanske den bästa skräckfilmen som gjordes på 80-talet gör det här till ett måste för seriösa samlare. För folk som inte gillar ´modern´ skräckfilm kanske filmen inte är tilltalande men även om man vanligtvis inte gillar skräck tycker jag ni ska spinna upp den här filmen i era spelare och försöka svepa undan era fördomar. Det här är inte bara en mästerlig skräckfilm, det är en mästerlig film.

Anchorbay har gett ut en ny dubbelutgåva av filmen tillsammans med Argentos Deep Red. Två underbara skräckfilmer till priset av en således. Det är samma överföring och samma extramaterial på den nya disken.

Gamla fenomen

I slutet av 90-talet såg sajten dvdforum.nu dagens ljus och en bit in på 10-talet försvann den sista inkarnationen, filmforum.se, in i dimman.

När sajten var ung skrev jag en hel del recensioner där och jag tänkte plocka fram några av dem framöver. Länkarna i originalrecensionen är borttagna då sajterna sedan länge försvunnit.

Här följer min recension av Dario Argento's Phenomena:

Phenomena 2-Disc Limited Edition
En dansk turist missar sin buss och blir strandsatt på den schweiziska landsbygden. Hon beger sig till ett till synes tomt hus för att få hjälp. Väl därinne blir hon anfallen av en osedd person och springer skrikande och snyftande därifrån. Naturligtvis blir hon förföljd, upphunnen och... halshuggen, allt medan förtexterna just rullats upp!

Nu introduceras vi till Donald Pleasences rollstolsbundne entomolog med vidhängande assisterande apa som hjälper polisen lösa mord genom att undersöka insekterna på upphittade lik.

Detta är inledningen på Dario Argentos Phenomena, en vildsint blandning av Giallo/Monsterfilm med övernaturliga inslag som i den här limiterade utgåvan på 3000 exemplar presenteras i en Directors Cut-variant som är sex minuter längre än de hittills tillgängliga versionerna.

Efter den dramatiska och våldsamma inledningen introduceras vi till Jennifer Corvino (Jennifer Connelly i sin karriärs andra roll och häpnadsväckande vacker) under hennes sista etapp till skolan i Schweiz där hennes amerikanske far (Paul Corvino, en känd skådespelare får vi veta) placerat henne. Under bilfärden till skolan klargörs det att Jennifer har ett ovanligt band till insekter.

Väl framme i skolan finner sig Jennifer inte till rätta (detta är ett tema som Argento ständigt kämpar med, människor som inte passar in på ett eller annat sätt) och hon börjar gå i sömnen. Hon får i sömnen se en flicka bli mördad men kan inte minnas det när hon vaknar! När hon vaknar upp efter sin sömnpromenad är hon således helt vilse och träffar av alla saker en apa mitt i natten. Apan är naturligtvis den som tillhör den rullstolsbundne Pleasence. Han och Jennifer blir genast vänner genom sitt gemensamma intresse. Han märker givetvis att insekterna är väldigt intresserade av Jennifer och ber henne titta in när hon vill.

De andra flickorna börjar ge Jennifer gliringar för att hon går i sömnen och det dröjer inte länge förrän de märker hennes underliga länk med insekter.

Efter de inledande 40 minuterna som sanningen att säga är ganska sega med Argento-mått mätt kommer filmen igång på allvar, Jennifers rumskompis mördas och Jennifer får sin första ledtråd till mördarens identitet i en väldigt cool scen där hon följer efter en eldfluga (!).

Snart inträffar fler mord samtidigt som Jennifers tillvaro på skolan blir allt värre. Hennes vänskap med insekter leder till att skolan kontaktar ett mentalsjukhus för att de ska ta hand om henne men hon smiter till Pleasence istället. Han uppmuntrar henne att använda sin förmåga att kommunicera med insekter och ta reda på var mördaren befinner sig. Härifrån går det snabbt utför med utredningen och Jennifer försöker fly tillbaka till USA och får hjälp från oväntat håll...

Slutet är lika plötsligt som det är våldsamt.

Kameraarbetet i filmen är, som vanligt när det gäller Argento, fullt av påhitt och lustiga infall. Makrofotografi, hisnande kameraåkningar och panoramor över sköna vyer. Den där närvarande känslan av magi som finns i Suspiria och Inferno finns även här.

Musiken alternerar mellan hårdrock (vi talar riktig 80-tals hårdrock) och Goblins progressiva rock på ljudspåret och det är en effektiv bakgrund till de bilder vi får se. Både Iron Maiden och Motörhead hörs på soundtracket men det allra bästa enligt min åsikt är den fantastiska musiken av Goblin som verkligen inducerar skräck och agerar mycket stimulerande stämningshöjare.

De extra sex minuterna som utgör det material som gör att man kan kalla detta en directors cut då? De består bara av scener som bygger på historien, längre dialog i vissa scener, mer förklarande material som gör att historien verkar mer fyllig och utvecklad. Du märker när scenerna kommer eftersom de talas på mestadels tyska och italienska. Man kan väl inte säga att filmen förändras jättemycket men den blir fylligare rent storymässigt (vissa kanske skulle kalla det långsammare?) och det är ju inte fel, vi talar om en av de absolut bästa skräckfilmerna från 80-talet.

Jennifer Connelly (som vi såg nu senast i Requiem for a Dream) är riktigt bra i filmen trots sina unga år (hon var bara 15 när filmen spelades in) och Daria Nicolodi (Argentos partner under många år) är också i toppform. Pleasence är, tja, som vanligt får man väl säga, han spelar ju inte så mycket utan är mest.


BILD
Tyvärr är bilden inte riktigt så bra som man kunde önska och förvänta sig, AnchorBays överföring av filmen på Region 1 är klart överlägsen. Bilden lider av att den är för mörk, grynig och den har även viss skuggning och skiftar i intensitet i några scener. Det är en mer sliten kopia av filmen än den som AB använt också, den har betydligt mer smuts och repor.

Någon katastrof är den dock inte bildmässigt utan den är helt okej, framförallt med tanke på att det är en version av filmen som är ovanlig och, tills nu, i det närmaste otillgänglig utanför Italien.


LJUD
Det engelska ljudspåret är i Dolby Digtal 2.0 och är helt okej men inte speciellt imponerande. Det har en ganska ljus natur och det finns inget basregister att tala om. Det italienska ljudspåret lider av samma sak. Det fylligaste är det tyska men hur kul är det att lyssna på?


EXTRAMATERIAL
En 16-sidig bok (på tyska) med berättelser från produktionen (tolkar jag det som med min knaggliga tyska, jag ska undersöka saken närmare med hjälp av min fru som kan språket) och bilder från den samma samt filmografi för Dario Argento som regissör och producent medföljer som instick i den luxuösa förpackningen av matt kartong. Trailer för filmen, både italiensk (2min 29sek) och engelsk (2min 29sek) finns med på första disken (det enda som skiljer de åt är ljudspåret...) och likaså filmografier för Dario Argento, Claudio Simonetti, Luigi Cozzi, Jennifer Connely och Donald Pleasence (de listar 187 filmer han medverkat i och följer upp det med en vacker nekrolog skriven av Marc Shapiro på engelska för Fangoria #147).

Så över till disk 2... Det är på sin plats med en generell varning för att ens stoppa i disk 2 innan man sett filmen.

Här hittar vi en intervju med Dario Argento med valbar tysk eller engelsk text (19 min), tyvärr tror jag den engelska översättningen inte är i närheten av det som sägs eftersom den är minst sagt förvirrande, intervjun är inspelad speciellt för den här DVDn (det är alla intervjuerna) och det talas uteslutande om Phenomena (som han faktiskt beskriver som en blodig version av Heidi, han har alltså humor). En intervju med Claudio Simonetti som gjort musiken i filmen följer där de diskuterar hans bakgrund och hur Goblin skapades och hur han utvecklats musikaliskt och han passar på att ge en känga åt dagens soundtrack som bara är en samling poplåtar och inte musiken från filmen (14min 54sek). En intervju med Luigi Cozzi, som gjort Phenomenas specialeffekter, på engelska (de har bara med tysk text man kan slå på, de har sparat in på engelsk textning) i Profondo Rossos källare (Profondo Rosso är Dario Argentos Fantasy & Skräckaffär i Rom), Luigi var den som stod bakom disken i affären när jag var där, undvik att se den innan filmen då den innehåller en visuell spoiler och en diskussion om filmens slut (25min 34sek). Alla intervjuerna har 2-kanaligt Dolby Digital-ljud och de är i 4:3 format, både bild och ljud är mycket bra under samtliga intervjuer.

En kort Making Of-film med italiensk ljud med en engelsman som ´simultantolkar´ under den första delen men det övergår till text lite då och då. Kvaliteten är inte den bästa på vare sig ljud eller bild. Det är väldigt grynigt. Se den inte innan du sett filmen. (4min 40sek)

Två musikvideos följer också med, Jennifer (4min 10sek) av Claudio Simonetti, videon regisserad av Argento. Den spelades in i samband med filmen eftersom Jennifer Connelly hade några dagar kvar i Italien innan hon skulle hem till USA. Videon till Valley av Bill Wyman, regisserad av Michele Soavi (4 min). Båda videosnuttarna har med scener från inspelningen av Phenomena och bilder från filmen. Båda låtarna är väldigt bra och det är läckert att se dem med ackompanjerande rockvideo.

Ett segment på 2min 53sek med en nyinspelning där Claudio Simonetti spelar musik från Phenomena på elektriskt piano. Mycket coolt. Det märks verkligen att folket på Dragon Entertainment inte besparat sig någon möda för att få med extramaterial.

Ett foto på ett av Dario Argento, Luigi Cozzi och Claudio Simonetti signerat vykort med posterreproduktion på medföljer, man undrar varför de inte kostat på sig att skicka med ett signerat vykort i varje låda när det bara handlar om 3000 exemplar (eller kanske inte...).

Ett bildgalleri som varar i 8 min 29 sek men tyvärr bara dedikerar en liten del av rutan till själva bilderna. Bildgalleriet har bilder från filmen och under tiden spelas filmmusik så man inte ska tröttna. Det är bilder från filmen såväl som på posters och promotionmaterial. Det finns dessutom ett bildgalleri med uteslutande bilder på Jennifer Connelly (värt priset på skivan bara det!) som varar 3min 39sek och har musik jag inte lyckats identifiera.

Såhär skulle alla skräckfilmer behandlas. Med respekt och värme. En stor eloge till Dragon som ligger bakom disken för allt material de lyckats samla ihop.


ÖVRIGT
Den engelska texten följer inte alls det som talas (och är inte speciellt rättstavad heller) och eftersom jag inte kan vare sig tyska eller italienska speciellt bra vet jag inte vilken av de språken översättningen är gjord ifrån. Jag ger mig inte ens på att uttala mig om den tyska och holländska översättningen.

Filmen har 12 kapitel vilket är lite snålt med tanke på filmens längd. Kapitlen finns inte beskrivna någonstans på omslaget eller i den medföljande boken. De illustreras dock i en fullmotion meny på disken. Skivan har region 0-kodning och har bild i PAL format vilket gör att den kan spelas utan problem i större delen av världen och med 100% säkerhet på alla spelare i Europa.

Den här utgåvan finns i en upplaga på 3000 exemplar (jag har nummer 1365) och om man vill ha ett exemplar till sin egen samling ska man alltså agera nu (eller betala för det dyrt senare)!


Om man vill se perifernalia som använts i filmen kan jag rekommendera ett besök på Profondo Rosso, Argentos Fantasy & Skräckaffär i Rom som jag nämnde ovan, som har ett museum i bottenvåningen. En viss figur med ett långt vapen finns att beskåda där nere tills ljuset släcks... En kul upplevelse för Argento-fans.

Vem ska köpa disken? Naturligtvis alla Argento-fans. För de som inte är så fanatiska finns Anchorbays version av filmen som är bättre rent tekniskt och innehåller varenda våldsam scen som finns med här men som naturligtvis inte innehåller de extra sex minuterna och inte heller en del av extramaterialet som finns med i den här releasen. Samlare kommer nog också flockas till disken som ett investeringsobjekt (på gott och ont). De som inte känner till Argento kan lugnt köpa Anchorbays utgåva av filmen som en introduktion eftersom den representerar filmen väldigt bra. Tycker man inte om skräckfilmer ska man nog inte ge sig på Argento.

Filmen är även känd under namnet Creepers men är då hela 28 minuter kortare!

Dario Argento - en guide för totala nybörjare

Det finns tre regissörer som ligger mig speciellt varmt om hjärtat. Dario Argento är en av dem.

Dario Argento var filmkritikern som tog steget in i filmvärlden som manusförfattare, producent och regissör. Allra mest känd är han för sina bidrag till giallogenren som han anses ha utvecklat och populariserat.

Argento har vunnit beundrare från hela världen på grund av sin lek med färger, sin pricksäkra kameraföring och, naturligtvis, för att han inte ryggar inför att visa våld på kamera - ofta med hisnande effekt.

En mordscen från The bird with the crystal plumage.

Här följer en lista på de filmer man bör se, de har ingen inbördes rangordning. Jag använder mig av filmernas engelska namn eftersom de vanligtvis hittas på bra (alltså, oklippta och med bra bild) utgåvor under just det namnet. Om en bra utgåva finns på discshop länkar jag till den och då räknar jag den som allmänt tillgänglig.

The bird with the crystal plumage - Argentos regidebut är väldigt stark och filmen hålls högt av såväl Argentofans som fans av giallogenren. Både den amerikanska och den engelska blu-ray-utgåvan är oklippta och ser bra ut.
Deep Red - Många anser att detta är gialloperfektion och det är svårt att inte hålla med. Även här är både amerikansk och engelsk utgåva på blu-ray såväl oklippta som med bra bild.
Tenebre - När Argento var "färdig" med färger efter Suspiria och Inferno gjorde han den här giallon som badar i ljus. Den engelska blu-ray-utgåvan funkar bra.
Suspiria - Ett avbrott från Argentos annars pålitliga ström av giallos, detta är en verkligt färgfull film om häxor. Även här levererar den engelska blu-ray-utgåvan.

Opera

Om man efter att ha sett ovanstående får mersmak kan man fortsätta med dem här:
Opera (äks Terror at the Opera) - den sista giallon innan guldet blev till sand. Vad jag vet finns ännu ingen blu-ray av Opera utgiven men både USA och England har bra utgåvor på dvd.
Phenomena - här blandar Argento och ger - monster, giallo och övernaturligheter. Jag rekommenderar den Engelska blu-ray-utgåvan men kommer återkomma i ämnet.
Cat o' nine tails - giallo som ingår i djurtrilogin tillsamman med Bird och 4 flies on grey velvet. De pålitliga Engelsmännen har utgåvan du letar efter.
Four flies on grey velvet - Se Cat o' nine tails. Finns på svensk dvd och Engelsk blu-ray.
Inferno - fortsättningen på Suspiria är inte lika klockren men har sina ögonblick. Engelsk blu-ray fortsätter att vara pålitlig.


Vill man vara riktigt äventyrlig kan man sedan ge sig på:
The card player - giallo som känns mycket tv-deckare. Finns på svensk dvd.
The Stendhal Syndrome - giallo där konsten bokstavligen överväldigar. Engelsk blu-ray, som vanligt.
Sleepless - Argento ger oss en greatest hits-kavalkad av giallomord. Finns på Engelsk nysläppt dvd men har mig veterligen inte hittat ut på blu-ray.


Andra saker att notera:
Vissa av filmerna hänger mer eller mindre ihop.
Djurtrilogin som redan nämnts består av The bird with the crystal plumage, Cat o'nine tails och Four flies on grey velvet - i den ordningen.
Modertrilogin består av filmerna Suspiria, Inferno och den betydligt mer sentida (27 år efter Inferno) Mother of tears - i den ordningen.

Om man blir en lika inbiten fanatiker som mig är det lika bra att försöka se alla hans filmer men vara beredd på att mycket av hans senare verk är av väldigt skiftande kvalitet.

Som all italiensk film är ljudet i Argentos filmer pålagt efteråt, även på de flesta filmernas originalspråk. Ibland spelas filmer i Italien in med skådespelare som inte förstår eller pratar italienska i samma scener som fullblodsitalienare. Argento har dock gjort en del filmer där originalljudet är engelska, den första är Phenomena från 1985.

Jag kommer säkert få anledning att återvända till Dario Argento men som landet ligger just nu duger guiden ovan alldeles utmärkt för de som vill ta sina första steg in i hans värld.

Medan jag filar

Jag håller på med lite research inför Argentoartikeln och lämnar er därför i goda händer med avsnitt 5 av The Human Centipod:



Det är en Weekend of Horrors-special där våra podcasthjältar är i Tyskland och har med sig Joachim "Rubbermonsterfetishism" Andersson på tåget.

Nybörjarguider

Jag, som passerat 40, växte upp under 80- och 90-talet.
En era då filmer censurerades hårt och när det knappt fanns en marknad för köpfilmer. Det var inte förrän in på 90-talet som det blev accepterat att samla på film - då på VHS - och ofta var man hänvisad till att betala dyrt för importfilmer från Holland och England. Jämfört med svensk censur var till och med Englands slappare, något som är svårt att tänka sig idag. Idag återstår bara en skugga av Sveriges forna censurbastion, Statens Biografbyrå, världens första statliga filmcensur: Statens medieråd.

Bevarat hos Statens medieråd finns en stor databas med information om de klipp som gjordes i filmerna eller om de helt sonika förbjöds för visning.

I England däremot lever censursystemet vidare i samma gamla form, BBFC, British Board of Film Classification, där man också kan söka filmer som stympats.

1997 kom dvd-spelaren och jag var bland de första att kasta mig över den nya tekniken. Jag köpte dvd-skivor i USA när jag var där och köpte en dvd-spelare när jag kom hem därifrån. Och plötsligt, i 2000-talets början, när det stod klart att DVD verkligen blev en revolution för de som samlar film, blev det möjligt att inte bara få tag på filmer som varit svåra att få tag på utan nu också oklippta och med rätt bildformat.



Borta var VHS-tidens 4:3-format som stympade sidorna på filmen och likaså borta var censuren. Under min uppväxt var det alltså tillgång till filmerna som var problemet. Myter odlades, var filmen verkligen oklippt från England eller fanns den på VHS från Venezuela i längre skick (detta är ett verkligt exempel!)? Innehöll Cannibal Holocaust snuff? - myten odlades ett par år i porrtidningar.

Kanske värst var hysterin, speciellt i kölvattnet efter att samhällsmagasinet Studio S sände sitt numera ökända reportage om "videovåld". Programmet i sin helhet finns numera i en dvd-box med 6 skräckfilmer...

Jag har dålig koll på de myter som odlas idag, men jag har bra koll på genrefilm från nästan alla tidsåldrar och från många av världens länder.

För dagens nya generation skräckfilmsfans är problemet nästan det motsatta från det jag växte upp med. Den svenska vuxencensuren är borta, det finns enormt mycket genrefilm att få tag på även i svensk utgåva, men vad är värt att äga och se och vad är slöseri med tid? Som vanligt är det svårt att ge ett entydigt svar men jag tänkte gå igenom några genrer och regissörer och peka ut godbitarna och även tipsa om vilken utgåva av filmen som gäller. Jag börjar med dem filmer som anses vara gräddan och ger sen tips på lite bortglömda eller svårare varianter. Om du har förslag på genrer eller regissörer jag bör täcka är det bara att lämna kommentarer här.

Jag kommer inleda med en exposé om Dario Argento.

Jag lämnar er med ett revansch-klipp:

Uppenbar tidsbrist

När The Human Centipod tar upp Dario Argento faller valet på den utsökta giallon Deep Red:


Lyssna och njut.