Mitt i plåten!

The Cannonball Run (Mitt i plåten!) var en av de actionfilmer jag såg många gånger i min barndom. Jag hade vaga aningar att många i filmen var kändisar men förutom Roger Moore (som ju var supertuffe James Bond, filmer man ännu inte börjat se vid tidpunkten) och Burt Reynolds var mina kunskaper vaga. Möjligen hade jag sett Sammy Davis Jr. i något sammanhang.

Hur som helst, det som slår mig när jag ser om den (den finns på såväl utmärkt svensk blu-ray/dvd som på Netflix) är hur kändistät den är. Förutom nämnda stjärnor dyker Jackie Chan, Farrah Fawcett, Dean Martin, Peter Fonda, Dom DeLuise och Adrienne Barbeau upp. Alla ansikten som man känner igen.

Filmen går ut på att ett gäng högst olika team ska försöka vinna ett illegalt gaturace som sträcker sig över flera delstater. Eller ja, det är ramhistorien, det är väldigt mycket osammanhängande jönseri i filmen som blandas friskt med biljakter och slagsmål. Ofta drar sig historien helt tillbaka och bara förlitar sig på skådespelarnas charm, framförallt står och faller filmen med Burt Reynolds. Hans blinkningar till kameran (helt oblygt, något han ofta gör i sina filmer) och hans skratt är något man i det närmaste MÅSTE gilla för att gilla filmen.

Sett såhär i backspegeln ter sig kvinnosynen hyggligt unken. Farrah Fawcett får prata om att vara trädkramare med ursäkten att det är så skönt att knulla under dem (jo, på riktigt) och kidnappas helt oblygt av Team Reynolds men gillar läget efter hand. Nonsens alltså. Jag inbillar mig att karaktären hade varit helt otänkbar i en modern actionkomedi.

Karikatyren av den arabiske oljemiljardären känns oblygt rasistisk och alla fördomar man kan tänkas ha om dylika besannas i filmen. Jackie Chan och hans racingpartner behandlas på liknande sätt.

Kan man se förbi sexism, rasism och den allmänna stämningen av overklighet kan man däremot njuta i fulla drag av filmen. I brytpunkten mellan 70- och 80-talet står filmen tryggt i actionkomeditraditionen. Det finns både komisk timing och verklig fart i filmens actionscener, något vi kan tacka regissören Hal Needham för.


Hal Needham gjorde även uppföljaren Cannonball Run 2 (helt förutsägbart heter den Mitt i plåten 2 på svenska) och Burt Reynolds kanske mest älskvärda filmer; Nu blåser vi snuten och Nu blåser vi snuten igen.

För dem som växte upp med filmen är det hög tid att återbekanta sig och kanske så smått introducera en ny generation för den. Min son som snart fyller 6 tycker den är riktigt kul och har redan sett den två gånger.